Historik Fountain House

År 1948 sägs vara starten för Fountain House (förkortat FH). Men historien börjar tidigare än så. Redan på tidigt 1940 – tal var det några patienter på Rockland State Hospital New York som med stöd av en sjuksköterska ville bryta mönstret att åka in och ut på mentalsjukhuset. De bildade en grupp som kallades WANA (We Are Not Alone) Gruppen fungerade som ett stöd i syfte att förhindra återintagning på sjukhus. Gruppen växte, de träffades bland annat på trapporna till New York Library, så behovet av lokal var stort. Sköterskan som  stödde WANA kom från en förmögen familj och de beslutade att donera ett hus i Hell`s Kitchen på Manhattan. ( Där ligger för övrigt FH än idag fast tvärs över gatan). På husets bakgård stod en fontän och därmed var namnet FH givet.
Verksamheten i huset fungerade till en början som en möteslokal, man träffades, samtalade och stödde varandra på olika sätt. Men efterhand ökade frustrationen, man ville ha något meningsfullt att göra. För att nå det målet anställdes socialarbetaren John Beard som blev FH:s förste chef. Men hur skulle en meningsfull sysselsättning se ut?  Skulle man ta in legojobb från andra företag eller skulle man utveckla arbetet i huset och med sig själva? Det blev det sistnämnda alternativet man valde. Därefter utvecklades verksamheten utifrån husets och medlemmarnas behov. En central plats blev köket med motiveringen att medlemmarna skulle garanteras ett nyttigt mål mat om dagen till självkostnadspris. Efterhand växte andra enheter fram, administration-ekonomi, reception-växel, information och service.
Det slogs också fast några viktiga spelregler för verksamheten. Eftersom det var medlemmarnas hus skulle alla beslut tas av medlemmarna själva. Att bli medlem är något man själv bestämmer. Deltar i den arbetsorienterade dagen gör man utifrån sin egen förmåga och varje förmåga är lika mycket värd. Jämlikhet ska råda. Antalet anställda ska vara tillräckligt många för att engagera medlemmar, men så få att det är omöjligt för dem att sköta hela verksamheten utan medlemmars insats.
Reglerna kan sammanfattas med att ett meningsfullt arbete och vetskapen att vara behövd skapar en positiv självbild.
I slutet av sjuttiotalet fick FH en förfrågan från de federala myndigheterna om de ville ta uppdraget att utbilda andra verksamheter i psykiatrisk rehabilitering. De antog detta och erhöll bidrag för arbetet. Men det förde också med sig att andra inom liknande områden började påstå att de jobbade enligt FH:s principer. Detta stämde ju inte. Därmed inleddes arbetet med de  riktlinjer som skulle slå fast vad som krävs för att få kalla sig FH. Dessa regler har alltså sitt ursprung i femtiotalet och så även de nuvarande riktlinjerna som skrevs på nittiotalet.Riktlinjerna fungerar som FH:s säkring av kvalitèen  på vårt arbete. Varje verksamhet som vill tillhöra familjen FH prövas om de lever upp till riktlinjerna genom en certifieringsprocess då två erfarna medarbetare , en medlem och en handledare,kommer för att granska verksamheten.
 
Sveriges Fontänhus
Den som tog FH till Sverige var den kända radio/tvprofilen Lis Asklund. Hon hade lång erfarenhet av den psykiatriska vården då hennes mor tillbringade över trettio år på Långbro sjukhus. Framför allt var hon intresserad av rehabilitering efter vistelse på sjukhus.  Själv hade hon sett sin mor sitta och tälja trätuppar på terapin till absolut ingen nytta. På sjuttiotalet skulle avsluta sin anställning på SVT. I samband med det fick hon en avskedspresent av dåvarande TV-chefen Sam Nilsson, att få göra ett reportage om vad som helst var som helst i världen. Hon bestämde sig för att det skulle handla om rehabilitering på grund av sina erfarenheter. Efter tips om FH i New York från klinikchefen Bengt Berggren på Långbro reste hon över och gjrde ett reportage om den unika verksamheten. Lis blev mycket imponerad. Här fanns meningsfullhet, aktivitet,positivt bemötande, ett demokratiskt sätt att förhålla sig och en tro på alla människors förmåga. Att visa att man litade på medlemmarna. En stor kontrast till svensk rehabilitering. Filmen visades i SVT 1978 i direktsändning med politiker, patienter, psykiatrin och en efterföljande debatt. Då Lis var så övertygad om FH: s förträffliga kvalitèer  ”kuppade” hon i direktsändningen. Hon ställde helt enkelt frågan till dåvarande landstingsrådet i Stockholm, Nils Hallerby. – ” Nu Nils , när du sett filmen, tycker du inte vi borde ha ett FH här i Stockholm?” Vad skulle karln svara – ja förstås! (Efter sändning hade Hallerby ett och annat att framföra till fru Asklund).År 1980 invigdes Sveriges första FH, som sig bör och i enlighet med riktlinjerna, centralt på Götgatan i Stockholm. FH har vuxit och växer, i Sverige är vi nu tolv klubbhus, i hela världen över trehundra. Båstadfontänen startade 1995. Vi måste förstå varför vi finns. Den förståelsen kan vi bara få om vi kan vår historia. Vi bär på ett arv och ett ansvar, ett ansvar som sträcker sig tillbaka till tidigt fyrtiotal och de driftiga,modiga människor som tog initiativet till WANA och som därmed lade grunden till vår unika verksamhet!